Har klarat av en av mina största rädslor; att ringa.
Var tvungen att ringa till paret vars barn jag kanske ska passa, och hej jag var skitnervös (har fortfarande spagettiarmar+ben...). Well, ringde en gång och ingen svarade. Hard. Väntade 20 minuter sen ringde jag igen och då svarade hon och jag var helt snustorr i munnen, hahah, men presenterade mig iaf och hon kom ihåg mig (som tur var!), och hon sa att hon skulle stämma av med sin man och så skulle jag nog komma dit i helgen och snacka med dom. Hmm, jag hade velat komma dit typ imon eller nått, men men, nu är det deras tur att höra av sig, så det är bara att vänta!
Jag är iaf stolt som ringde, nu ska jag bara få tillbaka mina riktiga armar+ben och bort med spagettikopiorna, sen ska Mattias och jag gå upp och laga köttfärssås och spagetti.