Varit på praktiken idag igen. Var rörigt idag, stressigt. Eftersom sjuksköterskorna var underbemannade idag har jag bara fått springa efter min handledare utan att egentligen göra någonting förutom att sätta något dropp och dela medicin. Lyckades iallafall vara med i en akutsituation och fick flusha in 1000 ml ringer (ett sorts dropp) på 10-15 minuter ungefär, springa till labb med en blodgas som skulle analyseras, hämtat katetervagn och såntdära. Bra att kunna, men det är inte det jag blir bedömd för i slutändan. Är så jävla stressad inför den här praktiken, inför hela detta halvåret. Jag ska alltså vara på kirurgen i fyra veckor och under dessa veckor ska jag hinna med att lära mig så mycket som möjligt om själva avdelningen/vården där, ha två seminarier och en inlämningsuppgift, SAMT att jag ska bli godkänd för själva placeringen vilket jag blir om jag uppfyller 20 stycken bedömningskriterier. Jag kan ju säga så mycket som så att det är inte så jävla lätt att försöka ta del av det naturliga vårdandet, att lära sig så mycket om den som möjligt, när det enda man tänker på är att "shit, nu MÅSTE jag ha det där samtalet med den patienten eftersom om jag inte har det blir jag inte godkänd på slutbedömningen". Man liksom tvingar sig att ha samtal med patienter som annars ska komma naturligt, bara för att jag MÅSTE ha det där samtalet för att bli godkänd. Det är helt fucked up. Och såhär kommer det vara på mina andra två praktikplaceringar också. Känns ju inte sådär jävla pepp kan jag meddela er, och det blir inte bättre av att jag inte har någon pluggmotivation överhuvudtaget. Grattis.