Idag har jag:

 

- Ätit sushi på stan med Marie.

- Sett en himla fin kille på bussen som hade dom perfekta poppar-benen, converse och en Makthaverskan-tygkasse. Blev väldigt fnissig när han satte sig på sätet på andra sidan gången.

- Fikat wienerbröd och färgglada munkar, druckit ekologisk jordgubbssaft och druckit blåbärste.

- Skypeat med Ida-Lisa-

- Bokat resa till London tillsammans med Marie och Ida-Lisa i början utav april. KOMMER BLI SÅ BRA!

 

Slutsats: mycket bra torsdag. Nu ska jag fortsätta att sträckkolla på Grimm.

 

 

Här är några bilder på mig från min instagram som är tagna under januari månad. På lördag är det äntligen en annan månad och åh vad jag längtar. Har alltid hatat februari innan men denna februari kommer bli bra. Undethåller mig med att lyssna på min "Första kvartalet under 2014"-lista på spotify. Om ni har tips på låtar som skulle kunna finnas med där så säg till. Puss!

 

 

Det är lördag, jag sitter på jobbet och har galet torra läppar. Orkar dock inte gå till min väska och hämta mitt läppsyl så... Är ledig imorgon vilket ska bli så himla skönt. Har dock planerat att atäsa men det måste göras någon gång det också. Har bokat tvättid med, så nu ska mitt hem bli skinande rent! Igår när jag var på väg hem från affären så hittade jag en stor gren/liten stam, hur man nu vill benämna det, så den bestämde jag mig för att släpa hem. Ska klä in den i sisalrep, fixa några "hyllor" på den och så ska den få agera nytt klästräd på balkongen. Det som jag har nu är så litet så båda två kan inte få plats på det samtidigt vilket är himla synd. Kommer visa er hur det blev sen! Puss

Lyckades att sova bort hela dagen igår. Verkligen. Skulle gått upp kl. 14:30 eftersom jag gått av mina nattpass och skulle återställa mig till verkligheten, men när klockan ringde var jag så jävla trött så jag stängde tydligen bara av den. Detta märkte jag när jag vaknade 21:20. Alltså, haha bra där. Fattade att jag inte kunde vara vaken utan att försöka sova till åtminstonde 06-snåret då det är mer humant att gå upp. Tog två atarax och somnade om tills klockan var 03-någonting. Vred och vände på mig i en halvtimma innan jag bytte sängen mot soffan där jag lyckades somna om tills klockan var 07:20 och jag gick upp. Traskade till ica, pantade burkar och köpte plocksallad till frukost. Faktiskt helt okej att göra det när en inte ätit på 24 timmar! Drack en asäcklig juice till som lät god (Bravos skogsbär-lime) men absolut inte var det, och så lyssnade jag på morgonpasset i p3. Nu är jag trött igen och hade nog kunnat sova men MÅSTE HÅLLA MIG VAKEN. I eftermiddag ska jag till Marie men vet inte vad jag ska göra nu riktigt. Gosar vidare med mina pälsbollar. Ciao!

 

- Igår ringde pappa och pratade med mig, och då överraskade han mig med att berätta att han och Åsa ska komma upp och hälsa på mig två helger nu under våren. Fantastiskt! Dom har varken sett lägenheten jag bor i nu eller träffat Hedwig, så det ska bli så himla roligt att de kommer över hit.

 

- Har äntligen hittat en soffa som jag ska ha på min balkong! Den var dessutom 1500 kronor billigare än den som jag tittat på först. Dock i den fulaste ljusbruna färg jag nog sett men det är bara roligare för nu får jag kämpa lite med att göra den snygg och passa in på balkongen. Heja heja!

 

- JAG SKA BLI MED BIL! Min mami har köpt en ny bil, och jag ska få köpa hennes som hon haft tidigare. Som jag längtat efter att ha en egen bil; nu slipper jag cykla/åka buss till Maxi och kånka hem sakarna, utan kan lätt och smidigt ta bilen. Så himla skönt ska det bli.

 

- Kom på här om morgonen att jag kunde ligga i min säng och se hur snöflingorna sakta föll nerfrån himlen. Det var så fint och gjorde mig så himla glad; mitt favoritfönster. Ansgar och Hedwig älskar också att sitta i det fönstret och speciellt nu sedan jag hängde upp fröbollar i trädet på gården utanför och en massa småfåglar är där och äter.

Försöker skriva ett litet inlägg här men det går inte så bra på grund utav att min hjärna fullständigt rusar med tusen olika tankar, så svårt att få fram något konkret.

 

Jag är iallafall totalt inne på att göra någonting med mitt hår. Jag älskar mitt svarta hår, men det skulle ju vara så himla roligt om jag färgade det lila, eller hade rosa underhår. Flätade i dreads? Som tur är har jag lite impulskontroll kvar så jag har inte gjort någonting. Än iallafall. Angående dreadsen så ska jag göra dread falls (typ "dreadstoffsar" som man sägger fast i håret), och sen går jag väl helt enkelt fixa andra hårfärger med hjälp utav peruker. Jag har bestämt mig för att helt enkelt köra på den stilen som jag känner för när jag vaknar. det kan ju bli ett väldigt intressant projekt det här, antar att det kommer att gå i allt ifrån 50-tal till värsta space princess med glitter och rosa dreads. Men vafan; man lever bara en gång så då kan man väl passa på att göra det lite glamoröst och spännande! Mer vardagsglitter åt folket!

 

Jag är ledig och tillägnar dagarna med att sova. Jag sover bort hela dygn, men det är skönt att kunna sova sådär kravlöst. När jag inte sover så ligger jag mest och slötittar på någon film på netflix eller luktar på kattpäls. Nu har snön och minusgraderan kommit till Västerås, men jag ligger inomhus tryckt mot elementet och längtar efter alla de saker som jag ska göra närjanuari är slut; rida islandshäst, gå på fest, få besök utav min syster, fylla år, få besök utav mamma och sen åka till London med Marie. Få börja använda kinaskor igen. Halva januari har redan gått, men det känns som om vi varit inne i den här månaden alldeles för länge nu. Snälla låt tiden gå lite snabbare!

 

I samma inlägg som jag berättade att jag var bipolär nämde jag även att jag fått diagnosen generaliserad social fobi. Att ha generaliserad social fobi innbär att vara rädd för diverse sociala situationer som har med människor att göra, medan isolerad/specifik social fobi innebär att vara rädd för en speciefik social situation, ex. att tala framför en grupp. Social fobi är inte heller samma sak som att vara blyg, utan det är en sjukdom som innebär allvarliga följder för individens livskvalité.

 

Jag har inte haft social fobi i hela mitt liv, utan vad jag kan minnas så började det hela när jag kom in i tonåren, alltså ungefär samtidigt som mina depressiva problem började. Social fobi har en stark samsjuklighet till bipolära diagnoser, så sannolikheten är stor att mina två diagnoser är sammankopplade på något sätt. Det är helt omöjligt för mig att rabbla upp alla saker som jag var rädd för, men här är några jag kommer på så här på rak arm: prata med folk jag inte känner mycket väl, beställa mat på ett uteställe, spela teater, utöva teamövningar, träna på ett gym, dansa utan att vara väldigt påverkad utav alkohol, prata i telefon, prata med personal i affärer, prata ett annat språk än svenska, gå förbi telefonförfäljare på gatan, låta se mina jobbarkompisar vad jag har för mat i matlådan, umgås med folk som inte är mina bästa vänner, säga vad jag tyckte i ett samtal eller ge förslag på vad jag och mina vänner ska äta/titta på för film ect. ...

 

När jag fick kontakt med psykiatrin så frågade min psykiatriker mig om jag tyckte att min sociala fobi ställde till det för mig i min vardag, och jag svarade då nej. Men när jag tog upp detta med skolkuratorn som jag fortfarande gick hos la hon fram det på det här sättet: "Du har inte tänkt på att du planerar hela ditt liv så att du inte ska behöva utsätta dig för dessa situationer, så att du ska slippa ångesten som de medför? Är inte det ett hinder?"

 

När jag några månader senare åter var på besök hos min psykiatriker så frågade han mig om jag hade funderat på om jag ville ha hjälp för min sociala fobi, och jag svarade ja. Jag blev insatt på lyrica, en ångestdämpande medicin, och en remiss skickades för KBT (kognitiv beteendeterapi) till en psykolog på mottagningen. Jag fick tid en månad senare hos henne som vi kan kalla "A". Vi började med att gå igenom lite vad social fobi innebar, jag fick fylla i papper och enkäter. I läxa tills nästa gång fick jag sedan att skriva upp alla de situationer som hade ångestgraden över 50, på en skala 0-100. Utifrån dessa situationer kom vi sedan att jobba med de månader som jag tillbingade tillsammans med henne. Det som låg längst ner på min lista var att gå till mataffären utan att lyssna på musik och det som var det värsta tänkbara (ångestnivå 99) var att utföra en HLR-utbildning (hjärt- och lungräddning) då jag både måste spela teater och bli iaktagen och bedömd på samma gång.

 

 

För att få er att lite mer förstå vad jag hade att kämpa emot, så ska jag försöka förklara det så gott jag kan här nedan:

I mitt fall så innebar den sociala fobin att jag var livrädd för att folk skulle börja skratta åt mig eller tycka att jag var konstig. Detta kunde jag väva in i alla de sociala situationer som jag var rädd för. Exempelvis var jag övertygad om att folk skulle skratta åt mig om jag beställde fel mat på ett café (fel var alltså den maten som jag tyckte om/ville äta) och eftersom jag beställde fel mat skulle de indirekt tycka jag var konstig. Så här lyckades jag tro och tänka i alla situationer. De skyddsmönster som jag då upprätthöll för att slippa denna ångest som tankarna om att vara utskrattad/fel gav, var antingen undvika den helt (som att dansa nykter, gå förbi försäljare på stan, prata med folk m.m.) eller köra med säkra kort som att beställa samma mat på varenda café som jag gick på för att jag visste att det hade funkat att beställa det en gång innan. Om jag däremot inte lyckades undgå situationerna så fick jag olika symptom på det. Det som jag inte tyckte var fullt lika otäckt att utsätta mig för gav mig motorisk oro i olika form, hjärtklappning och ångest, medan det värsta tänkbara gav mig en hel och full panikångestattack med allt vad det innebär.

 

Nu så här i efterhand förstår jag ju verkligen att jag var rejält begränsad utav min sociala fobi, och under tiden jag gick hos A fick hon mig att inse det också, vilket gjorde att jag verkligen ville lyckas med att övervinna mina rädslor. Jag och A kämpade tillsammans med att övervinna mina ångestmoment, hon försökte få mig att förstå att ingen skulle skratta åt mig om jag valde att äta lasagne istället för bakad potatis på ett café, och ingen skulle tycka att jag var konstig om jag råkade säga ett ord fel i en konversation. Hon hjälpte mig att skilja på vad som var rätt och vad som var mina egna tankar; vad som var på riktigt och vad som inte var det. Hon hjälpte mig att förstå att tankarna som malde innuti mitt huvud inte talade sanning.

 

Jag gjorde stora framsteg, men när jag en morgon klev in i personalrummet på jobbet och till min förskräckelse fick se en lista med HLR-datum på började hjärtat slå och jag hade mest lust att säga upp mig från jobbet. Vid nästa KBT-träff så berättade jag detta för A, och vi gjorde tillsammans upp en plan på hur jag skulle kunna klara av detta. Det kändes som om jag skulle övervinna allt, bara jag överlevde detta. Och den fjärde december var det dags för eldprovet. Det var nu det skulle visa sig om mina månader utav träning hade gjort något resultat. I huvudet gick jag igenom allt som jag och A hade gått igenom, alla knep som skulle få mig att inse att jag inte skulle lyssna på tankarna i huvudet, de knep som skulle kunna få mig att stanna kvar i verkligheten om tankarna började rusa och hjärtat gallopera i panik. Och vet ni: Jag KLARADE det! Bara en endaste gång höll jag på att få panik, men jag använde de verktyg som jag hade lärt mig under KBT:n och tog genast kommandot över situationen igen. Dagen efter, den femte december, så hade jag min sista KBT-träff och sa där med hej då till A.

 

Nu har jag fått ett liv tillbaka som jag inte ens visste att jag saknade! Nu kan jag umgås med mina jobbarkompisar på fritiden, jag kan prata med människor som jag inte känner när jag är på fest, jag kan äta vad jag känner för på ett café. Jag kan, när jag har bra dagar, prata i telefon, jag kan gå utomhus utan att lyssna på musik och jag har inte längre problem med att prata engelska när jag är utomlands. Det är en underbar frihetskänsla! Jag (JAG JAG JAG) tar numera initiativ till att bjuda hem folk till min lägenhet, tackar inte längre nej när någon frågar om jag har lust att ta en fika (även om det bara är den personen och jag), jag planerar fester och tillställningar och jag ser fram emot det! Tack vare lyrican, A och KBT:n känner jag nu att jag faktiskt kan leva mitt liv fullt ut; mer än vad jag någonsin kunnat drömma om att jag skulle kunna göra.

 

Behöver AKUT STÄDHJÄLP. Eller iallafall någon som hejar på mig när jag städar. Men vågar ju inte släppa in någon i mitt hem pga går ju knappt att se golvet på det för det är en miljon saker på det som måste in på sina rätta platser men det orkar jag inte med. Hade kunnat släppa in Marie, men nu är ju hon allergisk så hon kan inte komma hem till mig. Ida-Lisa hade också funkat bra (dock är hon också allergisk...), likaså Pop, Anna eller mami (alla andra är totalportatde). Men dessa personer har ju bestämt sig för att bo så långt ifrån mig så jag får helt enkelt vänta. Antingen tills orken faller på och jag på något mirakulöst sätt viker in tröjorna i garderoben och hänger upp klänningarna på galgar, går ut med gamla tidningar och sätter upp sakerna jag fick i julklapp. Eller så får jag vänta tills Anna kommer upp till mig i februari. För då jäklar ska jag organisera deluxe i mitt sovrum! Jag ska köpa mer förvaringsutrymme, sätta upp hängare på väggen där mina klänningar kan bo, tapetsera en fondvägg, hänga upp glitter och girlanger. Men tills dess att jag faktiskt orkar ta tag i saken på riktigt drömmer jag om hur bra allting kommer bli när det är klart. Jag tänker lite såhär:

Det har snart gått en vecka in på det nya året, och jag är fortfarande snorförkyld. Med betoning på snor. Hur mycket kan det ens finnas i en näsa? Sitter på jobbet nu. Jag ska avklara totalt åtta stycken nattpass de kommande två och en halv veckorna, så kommer väl att leva som en vampyr typ. FAST på lördag eller söndag kanske jag och Marie ska gå på bio, och jag har även bestämt att vi ska äta ute innan dess (fast det vet hon inte om än), så jag har någonting att se fram emot. Och så kikar jag på hotell i London inför när vi ska dit i början utav april, och ställen att resa till på franska rivieran eftersom Ida-Lisa och jag kanske drar dit nångång i juni eller så typ.

 

Tråkigt inlägg hur som haver, men jag lever. Fastän det inte verkar så på bloggen. Sorry!

 

Januari:

Tog min sjuksköterskeexamen och fick därmed en kanddatexamen i vårdvetebskap; mina vänner och jag firade med att sticka till Teneriffa en vecka!

Februari:

JAG BÖRJADE JOBBA SOM SJUKSKÖTERSKA PÅ RIKTIGT!!!!

 

 

Mars:

Jag fyllde år, jobbade och sedan lyckades jag och mina vänner få in en liten reunion en kväll där vi gjorde egen sushi!

 

April:

Flyttade in i min alldeles egna lägenhet där jag inte behövde känna någon press att flytta ut (som en gör i en studentlägenhet), och passade i samband med detta på att ha min alldeles första fest!

Maj:

Anna kom upp och hjälpte mig att flytta in, satt ofta på min älsklingsbalkong med min vän och drack te, och förlorade mitt hjärta till en annan.

Juni:

Svävade på moln, fortsatte att hänga på balkongen och sen kom Pop upp till Västerås Cityfestival och vi var fulla och glada och träffade Joel Alme backstage!

 

Juli:

Det var power meet och jag fortsatte att vara full och glad med mina vänner + mami & Uffe som kom upp pch hälsade på. Jag hann även med att vara i Hejnum på Gotland och andas.

 

Augusti:

Lyckades få sommarens överlägset bästa dag som spenderades vid "Gropen" (en badplats i Västerås) tillsammans med Ida-Lisa, och samma månad sa jag adjö till henne när hon flyttade till Umeå och mitt hjärta blödde. Åkte hem till Småland och plockade blåbär innan jag bytte skogen mot London där jag tillbringade ett par dagar tillsammans med min familj där vi shoppade massor och drack öl varje kväll.

September:

Besökte Kungsbyn Zoo där jag var på viltsafari, klappade på minigrisar och pussade på hästmular, och någon vecka senare åkte jag och Pop till Gotland på minisemester.

Oktober:

Åkte hem till Småland för att gå på morfars 75-års kalas, och sedan fick jag en lunginflammation och var sjuk från jobbet i en vecka.

November:

"Kom ut" som bipolär, var på minihalloweenfest i Hagsätra hos Hanna, skaffade mig en rosa julgran och var på 80/90s fest på Kåren!

December:

Hade julmys med jobbet hemma hos mig, gick vidare ensam i mitt liv, flög upp till min fröken fräken i Umeå och hängde där i fyra underbara dagar. Kollade på Håkan, fick världens finaste nyhet och sen åkte jag hem till Småland för att fira jul och hann med att ha en reunion med mina vännder där i Mattias legendariska källare.