Halvvägs till 50 år

Hej!
 
Igår fyllde jag 25 år. Halvvägs till 50 och 1/4 tills jag är 100. Jag hade bakat tårta som jag bjöd på mina kollegor på, och efter jobbet så kom Emma, Sofia och Filip hem till mig och drakc lite fördrinkar innan vi skulle ner på stan och fira två andra kollegor som fyllt 50 år nyligen. Jag åt kikärtsbiff som var så himla god! Sen fick jag en världsfin blombukett utav mina finfina kollegor, och sen bjöd Sofia och Sandra mig på en drink som hade ett PARAPLY i sig. JAG ÄLSKAR PARAPLYDRINKAR!
 
Fick så många grattis på facebook och på instagram så tack tack tack till er alla! Hade en himla fin födelsedag! Puss på er!
 

För sent för vin, för sent för kärlek.





I'm doing this for real and I'm doing this for love.

 
Blir full på två öl, bakar en sokcerkaka som ska bli en tårtbotten men det failar. Bakar solrosbröd som pappa och åsa ska få när dom kommer, bränner mig på formen när jag tar ut den, har smsat och fnissat. Hur har eran fredagskväll sett ut? Puss på er :*
 
 

Akut psykos från och med 2/6.

Hörni, jag har ju glömt att berätta! Den 2/6 byter jag jobb, från infektion till avd. 96; akut psykos. Detta har varit min drömavdelning sedan jag hade min praktik där för 1,5 år sedan. Jag har alltid varit intresserad utav psykiatriska sjukdomar, läst mängder med självbiografier om ämnet, tittat på dokumentärer, men det har aldrig slagit mig in att jag faktiskt kan jobba med detta. Inte förens jag började plugga till sköterska och kom på att jag faktiskt kan arbeta där själv. När jag hade min praktik på 96:an så förstod jag att det var psykossjukdomar som jag ville jobba med.
 
Jag hoppas att jag kommer kunna göra skillnad. Att de patienter jag har kommer att uppfatta sin vårdtid som bra. Jag hoppas att jag ska kunna döda de fördomar som finns. Jag hoppas att jag ska kunna göra det så bra för patienterna som möjligt. Jag hoppas att jag kommer vara stark nog att säga ifrån om saker och ting sker som jag inte tycker är okej, fastän jag är nyanställd. Jag tror att detta kommer att bli så himla bra.
 
Jag kommer att sakna att jobba på Infektion så himla mycket. Jag älskar min arbetsplats, jag älskar arbetssysslorna och inte minst alla mina underbara kollegor. Fastän jag inte riktigt känner mig klar här på infektion känner jag att jag inte kan sumpa chansen att få börja på 96:an, nu när tillfället gavs. Och jag får se det såhär: skulle jag vantrivas där så byter jag bara avdelning. För det är en av fördelarna att jobba som sköterska; det finns så himla många alternativ.

Ordning vs. oordning.

Jag är så fruktansvärt dåligt på att städa. Och på att hålla ordning. Det är inte så att jag inte trivs när det är städat och fint och dammfritt; tvärtom så älskar jag det. Men att hålla rent och snyggt ligger så långt ner på min prioriteringslista så jag bryr mig helt enkelt inte om hela min garderbo ligger på golvet och det är fullt med tidningar i hallen som trillat in genom brevinkastet. Vad gör det om det är stökigt sålänge jag är glad och katterna för mat och husrum?
 
Men på fredag kommer pappa och Åsa, och då måste det såklart vara snyggt. Det är viktigt, kommer det besök så ska det vara tiptop. Så jag har redan börjat städa. I fredags städade jag mitt sovrum, rensade i garderoben och satte upp dom sista klänningarna på ställningen på väggen. Idag innan jobbet passade jag på att diska upp all disk och städa lite i hallen/köket. På onsdag är det vardagsrummet och toaletten som gäller, och på torsdag så finputsar jag på det sista. Jag har nämligen gört att det eventuellt blir afterwork igen på fredag, och jag hinner ju vara med lite innan pappa och Åsa anländer. Finfint!

Mitt i sömnen.

Ligger i sängen och väntar på att få somna om igen. Så fruktansvärt drygt att behöva tvätta när man egentligen ska sova... Har alltså jobbat natt och ska jobba inatt igen. Ute är sol och halv storm, så jag har inte dåligt samvete för att jag inte går ut på en liten promenad medan tvätten är igång. Känns bra att ligga under täcket och spela wordfeud och quizkaampen. Om någon fortfarande spelar dessa spel så kan ni lägga till mig; heter Cheapo747 respektive Cheapo. Hej då, nu ska jag sova lite till.

Är du?

  
 
Att vi fortfarande lever i ett samhälle där folk behandlas olika beroende på kön, etnicitet, sexuell läggning, klasstillhörighet med mera. Det är ju så attt det råkar vara år 2014; har vi inte kommit längre än så här? Det är sjukt att vi har ett främlingsfientligt parti i vår riksdag; hur gick det till? Orkar knappt tänka på det för jag blir så arg och förvirrad.
 
Att vi inte ska kunna få se ut som vi vill? Att kvinnor inte ska kunna få ha hår på diverse kroppsdelar, att män inte ska få gå klädda i klänning och smink. Varför inte? Varför anses det vara så fruktansvärt fel? Varför är det så att det stereotypa paret ska bestå utav en man och en kvinna? Varför anses alla vara heterosexuella tills det att vi kommer "ut ur garderoben"? Varför ska jag behöva försvara min sexuella läggning? Jag har valt att inte alls göra nåon big deal av det; jag är bisexuell men jag tänker aldrig komma ut ur någon garderob för jag vill förinta varenda jävla garderob som finns. Jag vill inte komma ut med någonting som jag vill ska vara naturligt. Om folk frågar mig om min läggning svarar jag att jag är bisexuell, men bara för det så behöver jag inte komma ut varken som heterosexuell eller bisexuell. Jag har varit kär i killar, jag har varit kär i tjejer. So what?
Hur kan det vara olagligt att älska någon? Hur kan kärlek förbjudas? Hur kan det finaste som finns leda till fängelsestraff, dödsstraff, utfrysning? Har vi inte kommit längre?
 
Varför stöper vi våra barn i färdiga stereotypa former? Hur kan vi fortsätta att uppfostra barn i mallar som kommer att hämma dem? Vi måste börja inse att barn är barn; det finns inget manligt eller kvinnligt. Vill flickor leka med bilar, ha jeans och t-shirt istället för klänning så kan de väl få ha det? Om en pojke vill ha klänning, baka eller leka med dockor så kan de väl få göra det? Barn utvecklas och det är misshandel av oss vuxna att sätta stopp för den naturliga utveckligen för att vi vill stöpa dom i dessa förbannade, färdiga mallar.
 
Hur kan vi inte låta folk från krigsdrabbade länder komma till vårt land? Hur kan vi skicka tillbaka flyktingar som kommer vi vet kommer att drabbas av dödsstraff i deras hemland? Varför fortsätter vi att skämta om kvinnor i hijab? Alltså, skulle kunna go on and on and on om det här men ni fattar?
 
Hur kan vi låta allt detta, och mycket mer, pågå när det är fucking år 2014?! Ändring nu tack!

Like old times.

Det var ingen fraktur på handen utan bara ett ligament som skadats. Jag fick rådet utav läkaren att försöka att inte använda den så mycket och att ha den lindad för extra stöd. Den ska bli bättre/användningsbar inom en vecka så det känns ju superduperbra!
 
Igårkväll så stod det fest på schemat! Vi förfestade hemma hos Marie och drog sedan ner på stan. Det var dock typ helt öde överallt och jättelite folk så det var ju ganska tråkigt, men vi hade roligt ändå, såklart.
 
 
På bilderna skådar ni också mitt finfina bandage som jag fick på jobbet. Ville ha haft en rosa linda istället för en blå, men det var den enda färgen som fanns så jag fick nöja mig med det.

It's called life.

Idag lyckades jag trilla i mina 15 cm platåskor när jag, Marie och Ida-Lisa var påväg till bussen. I mitt huvud gick det i slow motion och det kändes mest som om att jag dinglade ner mot marken som ett löv. Ida-Lisa och Marie sa att jag bara helt plötsligt låg på marken, haha. Gick bra till en början, men under kvällen började jag få mer och mer ont i handleden, och till slut kunde jag inte ens låsa upp dörren med högerhanden för att det gjorde så jävla fucking ont. Boo fuckin hoo! Jag har ställt klockan så att jag ska ringa till Vårdcentralen direkt när dom öppnar imorgon. Jag hoppas på någon slags stukning, jag dör om något skulle vara brutet och jag skulle vara tvungen att ha gips eller något sånt dör förskräckligt.
 
 
 
Vi fikade iallafall tillsammans med Kelly och Catti; hade en liten reunion på vårt gamla stamhak Waynes! Jag hämtade ut mitt pass och köpte banantights och en hajtröja enbart för att ha och mysa i hemma hos Marie på kvällen. Vi hyrde film som jag somnade till när vi tittade på den, men den var tydligen inte så bra så det gjorde ingenting, haha. Imorgon kväll ska vi äta plockmat, dricka vin och gå ut.
 
 
 

Sleeping with ghosts.

Imorse när jag cyklade från jobbet var jag så ursinnigt arg, ledsen och kände mig ganska kränkt, så ringde till mamma och grät en skvätt fastän hon var ledig och klockan inte var mer än kvart över sju. Vad lär vi oss av detta då kids: Lita aldrig på människor (med undantag för vissa), och att mammor är bra! Sov tills klockan var halv tre och jag upptäckte att det var sol och blå himmel ute. Drog på mig lite kläder och gick ut på en runda innan jag gick och la mig igen för att orka med ännu en natt på jobbet. Och här sitter jag nu.
     Jag har ju helt glömt bort att berätta för er vad som hände mig i helgen när jag jobbade: Gick i korridoren, som var tom, och när jag var utanför expeditionen så knackar det på min rygg. Jag är övertygad om att det är min jobbarkompis så jag vänder mig om för att fråga vad hon vill, men det är ingen där. Totalt dödstomt, eftersom alla är upptagna inne på olika rum. Så jag blir jätterädd, såklart, och precis så så kommer en annan sköterska ut från ett rum längre ner i korridoren, så jag springer typ till henne och berättar vad som hänt. Så himla läskigt! Det är dock inte första gången det spökar här på Infektion; oftast så är det patienteter i livets slutskede som har sett munkar (som i prästmunkar) och även barn. Det kusliga med detta är att alla dessa patienter har beskrivit dom på exakt samma sätt fastän det kan ha gått månader i mellan tillfällena. Så kusligt!
 
Imorgon kommer förresten Ida-Lisa ner till Västeråg igen! Som vi längtat! Jag ska möta upp henne på stan vid kl. 13 när hon kommer, vi ska äta lunch (blir lunchfrukost för min del) och semla och sen ska vi gå hem till Marie. Hon stannar enda tills på söndag, bra grej!

Tusen fladdrande tankar.

Nej men alltså sorry för det här. Denna stackars trasblogg. Jag vill ju att de ska vara full utav liv, full med pastelliga bilder på ett flådigt liv. Men jag har inget pastellglittrande flådigt liv, bara i mitt huvud. Inte i verkigheten. Jag älskar att drömma mig bort på twitter, instagram och bloggar. Hoppas in i andra människors liv för en stund.
 
I mitt huvud finns tusen tankar som fladdrar omkring nästan hela tiden. Jag brukar ringa till mamma och prata om det för att försöka reda ut dom. Hon försöker få mitt att fokusera på en ska i taget, försöka stapla upp det. Brukar funka ganska bra. Jag tvättar händerna i iskallt vatten för det får mig att känna mig verklig.
Annars mår jag bra. Är stabil i mitt humör. På fredag ska jag dricka vin. Eller drinkar, jag har inte bestämt mig ännu. Ska iallafall bli svinfull och rangla omkring i platåskor. Älskar att rangla omkring i platåskor! Party party people! *Kickar med mina platåskor*

RSS 2.0