Sleeping with ghosts.

Imorse när jag cyklade från jobbet var jag så ursinnigt arg, ledsen och kände mig ganska kränkt, så ringde till mamma och grät en skvätt fastän hon var ledig och klockan inte var mer än kvart över sju. Vad lär vi oss av detta då kids: Lita aldrig på människor (med undantag för vissa), och att mammor är bra! Sov tills klockan var halv tre och jag upptäckte att det var sol och blå himmel ute. Drog på mig lite kläder och gick ut på en runda innan jag gick och la mig igen för att orka med ännu en natt på jobbet. Och här sitter jag nu.
     Jag har ju helt glömt bort att berätta för er vad som hände mig i helgen när jag jobbade: Gick i korridoren, som var tom, och när jag var utanför expeditionen så knackar det på min rygg. Jag är övertygad om att det är min jobbarkompis så jag vänder mig om för att fråga vad hon vill, men det är ingen där. Totalt dödstomt, eftersom alla är upptagna inne på olika rum. Så jag blir jätterädd, såklart, och precis så så kommer en annan sköterska ut från ett rum längre ner i korridoren, så jag springer typ till henne och berättar vad som hänt. Så himla läskigt! Det är dock inte första gången det spökar här på Infektion; oftast så är det patienteter i livets slutskede som har sett munkar (som i prästmunkar) och även barn. Det kusliga med detta är att alla dessa patienter har beskrivit dom på exakt samma sätt fastän det kan ha gått månader i mellan tillfällena. Så kusligt!
 
Imorgon kommer förresten Ida-Lisa ner till Västeråg igen! Som vi längtat! Jag ska möta upp henne på stan vid kl. 13 när hon kommer, vi ska äta lunch (blir lunchfrukost för min del) och semla och sen ska vi gå hem till Marie. Hon stannar enda tills på söndag, bra grej!

Kommentarer

★Lämna ditt avtryck här:

Du heter:
Stammis?

Mailadress: (only for me)

URL/Din bloggadress:

★ Gör ditt avtryck:

Trackback
RSS 2.0