Som ni vet är jag hemma hos mami nu, men denna helgen blev långt ifrån som planerad. Det finns inget enkelt sätt att säga detta på såatte... I torsdags fick Mattias pappa en stor hjärnblödning och fick åka akut in till sjukhuset. Mattias, hans bror Stefan och hans fru Lina åkte ner med första tåget på fredagen för att vara med sin pappa + övrig släkt på sjukhuset, dit jag också kom på fredaseftermiddagen. Tyvär var hans hjärnblödning alldeles för omfattande så hans liv gick inte att räddas. Jag vet inte vad jag ska säga, allting låter så fjuttigt. Jag är ledsen och blir ännu mer ledsen när jag tänker på Mattias och hans familj och vad de går igenom. Vet som sagt inte vad jag ska säga, allting låter verkligen så litet och obetydligt i jämförelse med vad som verkligen har hänt.
Jag är så fruktansvärt ledsen för eran skull, vill bara att ni ska veta det. Kram.