Har varit ganska arg dom senaste dagarna. Arg och bitter. Har kännt mig horribelt ensam och längtat hem. Jag tror att det finns två anledningar till min ensamhet; den första är att alla verkar vara så upptagna/bortresta/sjuka/jobba varje gång jag vill hitta på någonting. Ibland kan folk ses, men det är sällan någon verkligen vill hitta på någonting. Det känns så iallafall. Den andra anledningen är att jag längre inte får något socialt umgänge på jobbet. På infektion hade jag vänner, många jämnåriga arbetskamrater och jag kunde vara mig själv helt och hållet. På 96:an har jag ingen. Visst, jag kan prata och skratta där också, men jag känner inte direkt någon gemenskap.

 

Bla bla bla.